Framtiden...Vad händer med den?
Jag och Magda
yranhelgen 2008
I miss Östersund. Verkligen. Massor. Vill flytta dit igen. Känner mig rätt övertygad just nu. Hmm, men finns ju inte direkt mer jobb däruppe. Vet inte hur jag ska göra. Får ta en sak i taget. Bästa vore om jag fick tag i ett jobb här nu och jobbade ihop lite pengar iaf så jag har lite i bakfickan vid nödsituationer. Får fundera på det.
Grubblar mycket på framtiden just nu, vad vill jag göra, vad vill jag bli, var vill jag bo... Det här med att plugga känns lockande, men vill ju verkligen vara säker på det jag ger mig in på, så man inte slösar bort en massa år på något man inte trivs med i slutändan. Hmm, har ju varit inne på barnmorska ett tag. Men känns ändå inte helt säkert. Många säger att jag skulle passa som det, men jag vet inte. Har hört flera som ångrat sig på vägen, men inget som säger att jag gör det iofs. Men ändå.
Träffade min gamla jympalärare idag lite hastigt och lustigt. Hon gav mig en sådan positiv kick med sitt glada humör och uppmuntran. Sånt behövs. Har bara fått en massa tjat senaste tiden av alla andra. Så tack alla ni som fortfarande är positiva och inte tjatar, för det klarar jag inte. Tjat och "gör så" är inte min grej, tyvärr.
Nej sista sidorna i Maskrosungen nu, sen kudden.
