ellinorfrom

Livet som mamma, bokälskare, sambo och Ulf Lundell-fan.

Dagen som förändrade mitt liv.

Publicerad 2015-09-02 20:39:00 i Allmänt,

De flesta har väl egentligen hyfsad koll på hur allt slutade med min graviditet, men tänkte ändå dela med mig lite kort.
Som jag nämnde i april fick jag ju havandeskapsförgiftning, vilket var rätt psykiskt jobbigt i sig. Att sedan få höra under en kontroll att värdena inte ser så bra ut, att bebisen mår bäst av att få komma ut nu, idag. Den 22 april, den viktigaste dagen i mitt liv numera. Det var chockartat om något. Vi var ju bara i vecka 36+0!
Men ut kom han, med akut kejsarsnitt. Och han lät inte! Inte ett pip. Fredrik försvann från min sida. Ingen visste ens vad det var för kön. Panik!!
Men Fredrik kom tillbaka. Det låg en liten (med betoning på liten) Ture i rummet bredvid. Han var matt och tagen då det visade sig att han inte fått näring som han skulle. Tillväxthämmad var ett nytt ord i min värld, men ett ord som kom att användas mycket de kommande veckorna. Herregud, jag hade blivit mamma!?
Mot Huddinge sjukhus med ambulanstransport.
Neonatalavdelningen skulle bli vårt hem den kommande tiden. Ingen visste hur länge.
 
 
På grund av platsbrist på Huddinge, och tack vare att Ture ändå var så pass pigg så han var flyttbar, fick vi flytta till BB Sophias neo redan efter två dagar.
Vilket fantastiskt ställe! Vi är så tacksamma för att vi fick komma dit. Och all personal. Vet inte ens hur jag ska förklara vad dom betydde för oss den tiden vi var där. Men fantastiska, underbara, hjältar är väl ord som ligger nära till hands.
Totalt bodde vi på sjukhus i två veckor.
 

Jag märker att jag har en del att dela med mig av, så fortsätter imorgon.
Då berättar jag mer om känslan att komma hem med en mini-bebis som ska sondmatas. Och känslan av att vara tre helt plötsligt här hemma.
Har ni några frågor eller funderingar, så shoot!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela